Vissa samlar på antikviteter, fågelobservationer eller vinylskivor. För journalisten och Nickes.Com-konsulten Jim Stewart handlar det om fotbollsarenor. Närmare 300 har det blivit totalt för Jim som nu närmar sig den bland groundhoppers så ikoniska drömgränsen “the 92’s”.
Nyligen berättade vi om den unge Chelsea-supportern Filip Månsson och hans långa fotbollsresa i Europa, och i den här artikeln möter vi en annan storkonsument av det gröna fältets schack. Men medan Filip befinner sig i början av sin "karriär” som groundhopper har engelsmannen Jim Stewart samlat på arenor och åkt på korta och långa fotbollsresor i över 40 år.
Matchdebut 1982
Född och uppväxt i den lilla marknadsstaden Biggleswade cirka fem mil norr om London – där han för övrigt fortfarande bor – blev fotbollen tidigt en del av Jims liv. Han beskriver sig själv som en oerhört entusiastisk men talangmässigt begränsad spelare (“jag var en ‘Super Sub’ minus Super”), som inte lyckades ta en plats i skollaget. Sin plats på läktarna och framför allt då på Watfords arena Vicarage Road fann han dock redan i unga år.
– Våren 1982 såg jag min allra första fotbollsmatch; Watford mötte Cambridge i den näst högsta divisionen i England. Matchen slutade 0–0 i hällregn och vi satt på en läktare utan tak … Men där och då var jag fast, säger Jim som allt sedan dess – den blöta och mållösa tillställningen till trots – har var kroniskt och obotligt förälskad i sporten han vigt sitt liv åt att följa runt om i Europa.
Driver fotbollsmagasin
Totalt har Jim bevistat hela 288 (!) europeiska fotbollsarenor och flest matcher har han förstås sett i England. Faktum är att Jim, som sedan drygt ett decennium tillbaka driver den högt ansedda fotbollstidningen Football Weekends, kan bocka av 142 engelska arenor och faktiskt bara har sex arenor kvar till att bli invald i ett exklusivt sällskap – The 92 Club! – Jag har besökt 86 av de 92 arenor som just nu ingår i det professionella ligasystemet i England och Wales. Sannolikt kommer jag att nå målet under de kommande två säsongerna, säger Jim, som menar att han inte strävat efter att lyckas med bedriften förrän han ganska nyligen insåg hur nära han faktiskt är att nå uppnå den för många så kallade groundhoppers ikoniska drömgränsen.
Sex arenor kvar
“Doing the 92’s” är ett välkänt begrepp inom supporterkulturen i framför allt England. Eftersom klubbar flyttas upp och ned förändras också listan över de 92 arenor som ska besökas för att medlemskap i klubben ska kunna kvitteras ut. Enligt reglerna ska en supporter ha besökt alla de arenor som ingår i det professionella ligasystemet under den säsong uppdraget slutförs.
– För mig återstår att besöka Harrogate Town, Exeter City, Colchester United, Newport County och Lincoln City. Och sedan behöver jag göra ytterligare en resa till Liverpool för att se en match på Evertons nya arena.
Den som blir invald i The 92 Club får utöver själva statusen och respekten som det innebär att vara med i klubben också ett märke, en slips och ett årligt nyhetsbrev.
Största minnet
Jim Stewart är dock ingen statusjägare och för honom kommer själva upplevelserna alltid att vara det centrala. Och visst har han fått vara med om en hel del genom åren. För Jim är det nog ungefär lika svårt att välja ut sina två största fotbollsminnen som det är för Lionel Messi att bland alla hans vackra fullträffar sortera ut två favoritmål. När vi ber den 52-årige fotbollsälskaren att ändå göra ett försök blir det föga oväntat en match med laget närmast hjärtat som först kommer på tal. – Semifinalen i kvalet till Premier League 2013 glömmer jag aldrig! Watford mötte Leicester hemma på Vicarage Road och dubbelmötet var oavgjort långt in på övertid, då Leicester fick en tveksam straff. Manuel Almunia räddade straffen och motade också returen och istället kontrade vi in segermålet genom Troy Deeney – i 98:e minuten! Scenerna var obeskrivliga! Watford förlorade sedan play off-finalen på Wembley, men det är en annan historia (som Jim verkar ha förträngt) …
Magi på Wembley
En annan magisk upplevelse som utspelade sig på just Wembley och som Jim av förklarliga skäl har lättare att erinra sig, är gruppspelsmatchen mellan England och Holland i EM-slutspelet 1996.
– Dagarna var räknade för gamla Wembley Stadium, som hade dålig sikt över planen från många platser och allmänt usla faciliteter för publiken. Men allt det var förlåtet eftersom England svarade för en episk insats genom att krossa de favorittippade holländarna med 4–1 och därmed kvalificera sig för kvartsfinalen, säger Jim vars minnesarkiv även inkluderar fyra kilometers språngmarsch (!) för att hinna i tid till avspark på San Siro, pulsande i meterhöga snödrivor under VM i Ryssland 2018 och en timmeslång nattpromenad i minusgrader efter en match i belgiska Genk.
Udda arenor
Listan över de arenor Jim ännu inte har besökt blir kortare och kortare men eftersom fotbollsvärlden tack och lov är närmast oändlig, finns fortfarande många klubbar och upplevelser kvar att se fram emot. Och det är inte bara de stora och berömda scenerna som Jim längtar till.
– Workington är en avkrok på Cumbrias västkust men jag ska försöka ta mig dit för att hinna se en match med Workington Town, vars gamla arena Borough Park sjunger på sista versen. Jag vill gärna också uppleva en match med Greenock Morton i Scotland. Cappielow – som varit klubbens hemmaplan sedan 1897 – har ett vackert läge intill floden Clyde och är en skön mix av ståplatskultur och gamla sittplatsläktare.
Vill till Neapel
Čierny Balog Stadium (genom vilken gamla ångtåg kan passera mitt under matcherna!) i Slovakien och Stadio Diego Armando Maradona i italienska Neapel är ytterligare två arenor som mister Stewart har på sin bucket list. – Jag har länge haft en önskan om att komma till Neapel och ta del av den lidelse som fansen där visar sitt lag, säger Jim som menar att det främst är tre faktorer som påverkar fotbollsupplevelsen. – Atmosfären på arenan är nummer ett; fotboll är ingenting utan publiken. Sen är det spänningen och dramatiken; för att kunna njuta fullt ut av en seger måste du också kunna uthärda förlusterna. Och så har du allt runt i kring; planeringen, uppladdningen på puben och att smälta intrycken efter matchen samtidigt som du börjar drömma om nästa resa.
Guide på gruppresor
Jim kombinerar jobbet som chefredaktör för Football Weekends – missa inte att prenumerera på den om du varje månad vill få hem ett magasin fullproppat med härliga reportage, tips och bilder från fotbollsresor – med uppdraget som expert på fotbollsresor hos Nickes.Com. I den sistnämnda rollen fungerar han även som guide på gruppresor runt om i Europa. Med sin dedikation till sporten, sitt sinne för planering och detaljer och sina gedigna kunskaper om resor i allmänhet och fotbollsrelaterade sådana i synnerhet – är Jim tveklöst den perfekta guiden för denna typ av resor. Lägg till att han är en riktigt trevlig prick och du förstår varför många av de fotbollsälskare som bokar in sig på de populära gruppresorna gärna återkommer om och om igen. Kontakta oss om även du vill följa med på en resa där Jim är guide.
OM JIM STEWART
Namn: Jim Stewart.
Född: 22 april 1973.
Bor: Hus i Biggleswade, Bedfordshire.
Family: Särbo.
Yrke: Resesäljare på Nickes.Com och chefredaktör på Football Weekends.
Favoritlag: Watford, men följer även AFC Wimbledon och FC Köln.
Bästa arenamat: Fisksmörgås hos Borussia Mönchengladbach, bratwurst hos St Pauli och souvlaki hos lilla London-klubben Dulwich Hamlet.
TOPP 5: JIM STEWARTS FAVORITARENOR I ENGLAND:
1. Craven Cottage, Fulham. Arenan i västra London har en fascinerande historia med den 120-åriga Stevenage Road-läktaren och hörnläktaren där spelarna går ut på planen. Även nya Riverside-läktaren är magnifik och arenan nås via en skön promenad genom Bishop's Park vid Themsen.
2. Accu Stadium, Huddersfield. Den må ha fått ett nytt sponsornamn inför den här säsongen, men de fyra kraftigt böjda taken är en spektakulär detalj som kännetecknar Huddersfield Towns arena. En resa till denna lilla stad i Yorkshire tar dig till den engelska fotbollens verkliga hjärta.
3. St James' Park, Newcastle. För att komma till bortafansens sektion måste du klättra uppför 14 trappor – men vyn från toppen och atmosfären under matchen är verkligen värd mödan. Detta är en “one city club” med en arena som ligger en kort promenad från Newcastles berömda nattliv.
4. Twerton Park, Bath. Det finns några underbara gamla arenor i Storbritanniens amatörligor. Bath Citys hemmaborg är tveklöst en sådan. Twerton Park – med en kapacitet på 8000 åskådare – är en nostalgitripp in i en svunnen tid och staden i sig är väl värd att tillbringa en weekend i.
5. Vicarage Road, Watford. Jag kan förstås inte undgå att nämna mitt eget lags arena. Vicarage Road har har på ett omsorgsfullt sätt moderniserats genom åren och ligger bara en kort promenad från centrum. Hör av dig om du kommer så bjuder jag på en öl och några anekdoter före matchen.